Happ. Så sitter man här igen. Igenproppad av koffein och pissnödig in i märgen. Hela huset är på vift till halv ett, vilket innebär att jag har fri tillgång till cafeterian. Muahaaa. Jag känner att den där lilla kakdjävulen går igång i innerörat. "Eat it Mary, eat it!". Tigern har dumpat mig idag. Bokstavligen alltså. Han ska till Motala och leka rockabilly med rallyfolket. Jag funderar starkt på att plinga Mandy och köra en tjejtur ikväll, det var alldeles för länge sedan sist. Om jag inte minns fel så hade vi planerat in det till igår kväll, men båda var på lyset när det antecknades i bakhuvudet, så jag antar att det föll i glömska rätt omgående.

... och sen kan jag inte nog betona vikten av min mammas kommentarer. Jag tror hela världen blivit nog informerad om att hon blivit korad till svärmor trettiotjutusen gånger om. Ha överseende med det, hon arbetar med dementa. Sen har jag en bekännelse. Mamma. Jag måste tyvärr medge att jag ignorerade din förfrågan om att bli ett fan till Emir Bajrami på Facebook. Om det är något du vill tala närmre om så har du mitt nummer.