Click


Heyaaa. Det blev en stadig hemmapärla på Forellvägen igår. Nio söta snäckor drån Vinslöv tankade bärs för fulla muggar, vrålade Winnerbäck och krossade både det ena och det andra de kunde komma åt. Otroligt mysiga människor måste jag säga. Jag såg mest ut som ett yrväder och försökte dynga ner mig totalt, men efter åtta Heineken i magen och inte en blekaste förnimmelse av fylla så gav jag upp. Även en manlig kvinna har sin pissblåsa att vårda med omsorg. Efter trettio raka störtlöp upp och nedför trappen, upp till tjotan, så gav jag vika. Jesus Christ liksom. Som att köra störtlopp baklänges. Man orkar verkligen bara ett visst antal.

Tanken nu är att jag ska plugga. Egentligen alltså. Men efter att ha suttit här i ungefär sju timmar, klickat igenom myspace en fjorton gånger och gjort Mr. Moonlight officiell så har jag kommit i underfund med: Att det struntar jag i. För i morgon ska vi vandra tjugo mil i ösregn och tälta med Akademin. Obligatorisk närvaro. Det räcker gott och väl för att slå ut mitt blodomlopp och ge mig hjärtstillestånd innan första etappen är avklarad. Who wants to die i förtid? Mördareee. Men jag har en plan. En väl utarbetad sådan. Jag ska ta på mig Bosses lumpenkläder från 1983, sno morsans kvastskaft, doppa skallen i målarlådan, smyga ut till garaget och förvandla mig.

Till Rambo.