Inspiration. Det är allt jag söker i en föreläsning. Kunskapen letar jag efter jag funnit intresse i det som presenterats, om jag inte måste tvinga mig till att studera ett ämne som egentligen inte alls faller mig i smaken det vill säga. Som företagsekonomi med HotCalc-Eric, som enbart förlitade sig på stolpar och diagram. Jag krälade till lektionerna varje morgon, dog i klassrummet, och återupplivades på skolgården tre gånger i veckan, fyra veckor i sträck. Ändå fick ledningen mig att tro att jag kommer ha nytta av det i framtiden. Ha. Never in my whole damn life. Jag klarade mig med livhanken i behåll, det är jag tacksam över.

Men.
Ibland händer det faktiskt att man släpar sig till en föreläsning som låter torftigt på pappret, men som kanske inte alls får en att vända på klacken när man väl stannat upp och lyssnat i tre sekunder.

Jag kutade genom grusgången till Akademin och hann med nöd och näppe kasta mig upp för trapporna och in i klassrummet innan klockan slog tio över. "Sorry att jag är sen" var ungefär det enda jag hann få ur mig innan jag slängde mig på stolen till första bästa plats. Det är inte första gången jag lyckas med bedriften att svälja andan under störtloppet till plugget. Jag blickade ner på Rebbans kollegieblock och noterade dagens föreläsning: "Säkerhet under Evenemang". Jesus Christ var det första som krullades igenom min DNA-sträng där den for igenom min plattskalle, låt mig andas något intressant för en gångs skull. Fem timmar senare kunde jag inget annat än att applådera och hänföras av en människas bedrift att inspirera en hög av ihopklappade elever. Hans hette han. Föreläsaren. Hans från Tarantsec. Omkring trettiotvå (beräknade alla singlar honom till) och säkerhetsansvarig på alla större evenemang i Sverige; Britney, Justin, Hultsfred, Turner, U2, landslagsmatcher, Iron Maiden, Kent, Way Out West... you name them. Han berättade om scenarion tagna från egna upplevelser, framförde ett ihopplock av kändisskvaller och delade ut visitkort om framtida jobb. Vi garvade och förundrades vart om vartannat. Vilket jäkla CV den människan kan håva fram ur innerörat. Utanpå var jag coollugn, inuti skuttade jag högre än spenorna slänger på en löpande ko. Klappat och klart!

Jag ska bli precis som han.