Howdy

Up and down up and down. Studentfirandet var nostalgi, mysigt att träffa morfar. Tigern morsade på mammas släkt för första gången, nu är vi nästan gifta. I teorin alltså. Friar han idag skulle jag börja asgarva, klia honom lite på skallen och skaka på huvudet. Men... nästan. Vi höll däremor på att missa hela jippot. Planering, ni vet. Det blev gasa av. 120 i kringelkrokar, tvärnitar vid stoppskyltar och ilande bakdäck i varje sväng. Men lugna bollar på Bengan. Hade jag haft en Aston Martin hade folk tagit mig för Bond, alla gånger. Och när har någon hyschat på James för att vara en trafikfara? Tänker jag efter har jag nog tamefan aldrig sett honom sakta ner vid en trettioskylt. Hann lagom smälla i mig en portion kallskuret på skivan innan vi svängde ner mot Skåne igen. Jag och Mr.Moonlight together with the stereo. Tigern är nästan lite småsöt när han försöker överrösta mig i bilen. Det går inte. Jag ÄR allsång personifierad. Sen hände det inte så mycket mer, förutom att vi nästan mosade en rävkiddo vid infarten till Båstad. Nära skjuter ingen hare so to say. Så vi undvek ännu ett platt kadaver utmed vägkanten.

Nu ska jag titta på tennis och hålla tummarna spända för Söderling. Svenska fotbollslandslaget tänker jag inte ens kommentera. I've got only one thing to say: IN MED STENMAN! Då blir fotboll kul igen. (Muppen, ring mig efter New York. I miss you).