Vad vore livet utan mina riviga dödstöser?

Vår supersöta Marie tar altargången till sin dyngheta Peter andra helgen i augusti. Jag kommer tömma mina tårkanaler tills kyrkan blivit fullkomligt fuktskadad. Igår var det dags att fira ut hennes tid som ungmö, med bubbelfrulle, snittar, relax, sumobrottning, bag in box, picknik i stadsparken, uppdrag, filmvisning från tiden då vi var små yngel, middag, drinkar, skulpturering, dans (mängder med dans), skratt, tårar, hejaramsor, 90-tals dängor... hujah. 8-04. Tjugo fullspäckade timmar i Örebro. 













Fantastiskt.
Nu blir det en stor fat kebab på huset med de som överlevde gårdagen.
Upp och hoppa!