Jag är konstant hungrig. Tjejer... Ni vet... De där veckorna när man får sina cravingsattacker och smygpular kinderna med pålägg, mackor, middagar, luncher, grästuvor, strumplästar inför nattens dvala. Under mina frossperioder somnar jag proppmätt och vaknar med en buk som arbetat med förbränningen utan bränsle. Som ett ånglok med skorstenen vänd inåt. Ni kan tänka er omfånget av gaser. Man bombar toan som en jävla lufttrycksmätare på alarmerad nivå kring sjusnipan. Inte världens smidigaste uppvaknande. Men who wants to be a mouse in a demolitionplace? Bara för att jävlas brukar jag försöka köra det så odiskret som möjligt, speciellt inför min karl som vägrar skita utan rinnande vatten. Herregud liksom. What's the problem? Jag vet några av mina vänner som kör varianten med att lätta på trycket gradvis... Känner ni till det? När man öppnar tilldämningen och småfiser i trettio minuter, för att någon utanför inte ska höra att du är fullt funktionabel till att bajsa. Damn people. Jag slår vad om att du fullkomligt skjuter i höjden på tjota när ingen finns i närheten. Boom, skallen inmurad i takkronan. Skitskönt, eller hur? ... och vet ni? Till och med Obama släpper väder i sina marinblå Hartmarx-brallor. Genomsnittligen 15 gånger per dag, för att vara exakt.

Owell. Nog om det (för er smygfjärtare). Tänkte jag skulle knalla ut och röra på sidfläsket lagom till sjusnåret. It's time to bring out my muscles. De har degat klart inför sommaren. Jag spände armarna på lektionen idag, något Saman uppmärksammade. Han bad att få känna på mina biceps. Jag svarade "javisst". Det är ungefär dagens största händelse uttryckt i ord. Ni skulle ha varit med, det var en betydligt skönare känsla live.

... Annars sitter jag mest och funderar över vart jag ska spendera min midsommar och hur jag ska lägga upp planeringen kring min nuvarande kurs i plugget: Destinationsutveckling. Vi ska sticka till Kivik i dagarna, slagga över på något pensionat, och lägga upp en plan om hur man kan utveckla byn till ett besöksmål. I do like. Men först ut blir Ullared. Vi ska till GeKås och tjattra med VD'n om deras entreprenörsskap och hur de har lyckats omvandla ett snabbköp till en av Sveriges största besöksattraktioner. Intressant, yes. Sen antar vi säkert att hälften av klassen laddar mest för att invardera affären i sig och för att bunkra sommarens matlager med billighetsvaror.

... Sist tänkte jag skicka en stor slängkyss till Amanda, Lisa och Peter som roadtripar highway one i USA. Min alldeles egna Marilyn gör storstan. Mandy, jag räknar med stora erövringar på Hollywoodhimlen!

Uhlaalaa woman.

Det är inte alls mycket nu. Förutom vår. Vår. Vår. Vår.
Fantastiskt skönt.